2 3 M A R S

Så har snart igen en till vecka gått. Jag har haft ganska mycket jobb på senaste tiden och det som jag verkligen inte velat ha tillbaka har nu kommit. Mina armar känns inflammerade och värken gör sig påmind. Timingen kunde inte vara sämre så nu tog jag tag i detta genast och väntar nu på besked om jag behöver hämta ny remiss för att sen påbörja behandling. Det är snart ett år sen jag känt av denna smärta och nu har den kommit igen, pang på. Igår när jag försökte moppa golv i jobbet gick en strålande smärta genom armbågen så jag antar att inflammationen delvis kommer från jobbet. Det är både vemodigt och kanske lika bra att jag slutar jobbet om exakt en vecka. Jag behöver mina armar nu, mer än någonsin. D-kurs och inträdesprov genomförs inte av sig själva.
 
Ja, lagom om mina fysiska bekymmer. Annars rullar livet på här i mitt soliga Jeppis. Jag tycker om våren i Jeppis och tanken slår mig ofta att det är min sista vår här i trygga lilla staden, sista våren nära hemma. På ett sätt längtar jag tills jag får uppleva våren i Finlands största stad men visst känns det också skrämmande för mig som är mest van vid lilla byn ute på landet. Våren där var helt makalös och går inte att jämföras med något annat. Leriga vägar, videkissor i dikeskanten och en stickande doft av koskit har sin charm. Liksom dammet här i stan, liksom de facto att de äntligen borstar eller blåser bort gruset av trottoarerna och det att man kan sätta på sig vita skor. Allt har sin tid, allt har sin charm. Jag har lite hemlängtan idag så imorgon åker jag så snabbt som möjligt efter skolan bort från dammet och de borstade trottoarerna hem till lugnet.
 
Denna helg får jag göra precis som jag vill. R sitter inne helg två och på måndag slår vi nytt rekord i hur länge vi varit ifrån varandra. Två veckor blir tre. Allt eftersom dagarna kvar blir mindre närmar sig också inträdesprovet. Jag har fått kallelse och nu känns det som på riktigt. Nu under förkvalificeringen handlar det bara om flervalsfrågor, lyssnarexempel och en essäuppgift. Halvtaskigt om ni frågar mig, har man inte en skriftlig förmåga får man aldrig chansen att visa upp sin musikaliska förmåga. Men det är väl smällar man får ta. Jag känner mig ändå relativt trygg på skriftliga uppgifter och har lätt att uttrycka mig i text. Nu handlar det ju dock mer än någonsin om min framtid men jag ska inte låta den stressen påverka mig.
Den 10.4 gäller det. Håll ti godo - jag har lovat att uppdatera bloggen vartefter. Just idag är det 17 dagar kvar. 
Två bilder som exemplariskt ger vårkänslor. De är båda från år 2013 och jag minns så bra vilken vår det var då. Tulpaner och isen på sjön som börjar ge vika. Mer vår hittar man inte om man frågar mig. 
 
 
 
Framtiden | |
Upp