Att hitta kläder och kärleken till sig själv

Och på samma gång tycka om hur plagg sitter - det är en av mina allra värsta fiender. Jag är inte kompis med min kropp. Och det leder till att jag inte är kompis med en stor del av modet, som jag en vacker dag vill kunna följa. Det säger ju sig självt. Det är sällan jag hittar kläder jag trivs i och ifall jag spontanköper något jag tycker är vackert brukar det oftast lämna i garderoben eftersom jag sist och slutligen inte gillar hur plagget sitter. 

Jag borde lära mig att tycka om min kropp. Jag borde inte behöva ändra på något, jag är bra på att tycka om mig själv, dock inte när det gäller mitt utseende utåt. Var ska jag börja någonstans? Borde jag ändra något? 

Jag letade halvt ihjäl mig i Helsingfors under min snabba visit efter ett par culottes. När jag fann dem blev jag så ivrig så jag bara måste köpa dem och nu är jag inte lika säker. OCH vad obekväm jag kände mig framför min egna kamera och självutlösaren. 

(null)

Byxorna är iallafall på. Om jag visar mig för allmänheten klädd i dem vet jag ännu inte. Från och med nu ska jag verkligen göra något åt mitt förhållande till kroppshyddan. Jag har försökt sopa bort negativa kommentarer inifrån och utifrån men det är inte så lätt. Det är en lång väg kvar gott folk och det gör mig så uppgiven. 

(null)

Åsikter | | Kommentera |

Day 4 - What are you afraid of

Jag gick runt och tänkte på denna rubrik ganska länge innan jag faktiskt kom fram till att jag inte egentligen är så rädd av mig. Jag har lärt mig under de senaste åren att det är onödigt att gå omkring och vara rädd för det ena och för det andra. Jag har gjort en trevlig liten lista över de saker jag någongång varit alldeles skräckslagen över men som jag idag faktiskt inte tänker så mycket på. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för att någon ska dö eller bli sjuk när man kan leva varje dag lycklig över livet man fått?

Varför ödsla tid på att vara rädd för att en terrorattack ska drabba vårt fina land, vi får inte visa oss rädda för då har terrorismen vunnit. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för att ett krig bryter ut - världen borde ju vara smart nog efter två världskrig så man förstår att det verkligen inte lönar sig på några sätt alls att starta krig. Jag tror inte längre att t.ex. Ryssland är intresserade av vårt land för då skulle Ryssland anatgligen gå i konkurs för att hela världen vänder sig mot dem och sanktionerar bort precis all kontakt med omvärlden. You don't wanna go there, right? 

Varför ödsla tid på att vara rädd för att din lägenhet eller ditt hus ska brinna ner, se över din säkerhet, se till så att du vet hur du tar dig ut och förbered dig för det värsta. Statistiken säger ju att det är osannolikt ditt hus brinner ner till grunden. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för mäktiga djur som kan skada dig då den statistiken verkligen säger att chansen att dö är miniminimal. Obehag för djur är inte samma sak som rädsla. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för framtiden och vad den för med sig när man kan och SKA leva i nuet, njuta en smula varje dag och inte grubbla och fundera så jäkla mycket. #yolo 

Det jag faktiskt är rädd för och får min puls att stiga är småsaker om man jämför med mina punkter. Jag är rädd för högt ljud, jag blir jättelätt skrämd och jag är lite rädd för skräckfilmer med många jumpscares. Jag är rädd för åskan eftersom den naturkraften inte är något att leka med men främst för att det låter mycket. Jag är rätt så fascinerad av blixtar så länge de håller sig på avstånd. Jag har varit allt för nära blixtnedslag att jag numera respekterar åska och är lite rädd för den. Fast det ska jag öva bort. 

31 day blog challenge, Åsikter | | Kommentera |

Day 3 - Your favourite quote

Jag har inget särskilt citat jag tycker mycket om, men ett som ständigt ploppar upp vid olika situationer är: "Var å ein me sett". Direkt översatt "Var och en med sitt". Jag försöker att vara en person som inte dömer, som inte drar alla över en och samma kam. Men det är ju så himla svårt. Jag vill försöka att inte döma människor innan jag lärt känna dessa och att unika människor ska bli accepterade precis som de är. Jag bryr mig inte om människors klädstil, hårfärg, religion, åsikter eller läggning längre för att varför skulle jag vilja sätta energi på att döma och tycka mindre om någon bara för det?

Jag har på senaste tid undvikt att argumentera helt enkelt för att jag inte haft lust att föra fram min åsikt. Jag blir vanligen påhoppad ganska snabbt för att jag hör till någon majoritet eller minoritet och det stör mig. Jag blir ofta väldigt upprörd och pulsen rusar iväg vid argumentation så istället har jag ryckt på axlarna och tänkt "var å ein me sett". Dessa argumentationer har ofta då handlat om väldigt oväsentliga saker som jag inte känt att jag behöver vara delaktig i. Deltar jag aktivt i diskussioner vill jag gärna föra fram min åsikt och för att bibehålla lugnet då (enligt mig) dåliga åsikter kommer från motparten tänker jag allt som oftast "var å ein me sett - men jag håller fast vid min ståndpunkt". Kanske det framöver skulle hjälpa att även säga det rakt ut? Jag borde testa.  

Det hela handlar om respekt. Att respektera andra som de är och inte skapa mer hat än vad som redan finns. Jag vill klargöra nu att jag inte tycker terroristorganisationer är "var å ein me sett" utan att vi faktiskt behöver få ett stopp på de hemskheter som sker runtom i världen, men kom ihåg att alla är människor.

När människor gör oväntade val som förändrar deras liv behöver jag inte bry mig utan "var å ein me sett". Jag hatar att få höra saker ryktesvägen och skvaller är ointressant och oftast orelevant för mig. Tänk på mitt citat nästa gång du hör skvaller med negativ mening, det är så skönt att tänka sig att folk också säger och tänker så om mig, att jag är jag och jag med mitt. Du med ditt. Ni med ert. 

31 day blog challenge, Åsikter | | Kommentera |
Upp