Day 4 - What are you afraid of

Jag gick runt och tänkte på denna rubrik ganska länge innan jag faktiskt kom fram till att jag inte egentligen är så rädd av mig. Jag har lärt mig under de senaste åren att det är onödigt att gå omkring och vara rädd för det ena och för det andra. Jag har gjort en trevlig liten lista över de saker jag någongång varit alldeles skräckslagen över men som jag idag faktiskt inte tänker så mycket på. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för att någon ska dö eller bli sjuk när man kan leva varje dag lycklig över livet man fått?

Varför ödsla tid på att vara rädd för att en terrorattack ska drabba vårt fina land, vi får inte visa oss rädda för då har terrorismen vunnit. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för att ett krig bryter ut - världen borde ju vara smart nog efter två världskrig så man förstår att det verkligen inte lönar sig på några sätt alls att starta krig. Jag tror inte längre att t.ex. Ryssland är intresserade av vårt land för då skulle Ryssland anatgligen gå i konkurs för att hela världen vänder sig mot dem och sanktionerar bort precis all kontakt med omvärlden. You don't wanna go there, right? 

Varför ödsla tid på att vara rädd för att din lägenhet eller ditt hus ska brinna ner, se över din säkerhet, se till så att du vet hur du tar dig ut och förbered dig för det värsta. Statistiken säger ju att det är osannolikt ditt hus brinner ner till grunden. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för mäktiga djur som kan skada dig då den statistiken verkligen säger att chansen att dö är miniminimal. Obehag för djur är inte samma sak som rädsla. 

Varför ödsla tid på att vara rädd för framtiden och vad den för med sig när man kan och SKA leva i nuet, njuta en smula varje dag och inte grubbla och fundera så jäkla mycket. #yolo 

Det jag faktiskt är rädd för och får min puls att stiga är småsaker om man jämför med mina punkter. Jag är rädd för högt ljud, jag blir jättelätt skrämd och jag är lite rädd för skräckfilmer med många jumpscares. Jag är rädd för åskan eftersom den naturkraften inte är något att leka med men främst för att det låter mycket. Jag är rätt så fascinerad av blixtar så länge de håller sig på avstånd. Jag har varit allt för nära blixtnedslag att jag numera respekterar åska och är lite rädd för den. Fast det ska jag öva bort. 

31 day blog challenge, Åsikter | | Kommentera |

Day 3 - Your favourite quote

Jag har inget särskilt citat jag tycker mycket om, men ett som ständigt ploppar upp vid olika situationer är: "Var å ein me sett". Direkt översatt "Var och en med sitt". Jag försöker att vara en person som inte dömer, som inte drar alla över en och samma kam. Men det är ju så himla svårt. Jag vill försöka att inte döma människor innan jag lärt känna dessa och att unika människor ska bli accepterade precis som de är. Jag bryr mig inte om människors klädstil, hårfärg, religion, åsikter eller läggning längre för att varför skulle jag vilja sätta energi på att döma och tycka mindre om någon bara för det?

Jag har på senaste tid undvikt att argumentera helt enkelt för att jag inte haft lust att föra fram min åsikt. Jag blir vanligen påhoppad ganska snabbt för att jag hör till någon majoritet eller minoritet och det stör mig. Jag blir ofta väldigt upprörd och pulsen rusar iväg vid argumentation så istället har jag ryckt på axlarna och tänkt "var å ein me sett". Dessa argumentationer har ofta då handlat om väldigt oväsentliga saker som jag inte känt att jag behöver vara delaktig i. Deltar jag aktivt i diskussioner vill jag gärna föra fram min åsikt och för att bibehålla lugnet då (enligt mig) dåliga åsikter kommer från motparten tänker jag allt som oftast "var å ein me sett - men jag håller fast vid min ståndpunkt". Kanske det framöver skulle hjälpa att även säga det rakt ut? Jag borde testa.  

Det hela handlar om respekt. Att respektera andra som de är och inte skapa mer hat än vad som redan finns. Jag vill klargöra nu att jag inte tycker terroristorganisationer är "var å ein me sett" utan att vi faktiskt behöver få ett stopp på de hemskheter som sker runtom i världen, men kom ihåg att alla är människor.

När människor gör oväntade val som förändrar deras liv behöver jag inte bry mig utan "var å ein me sett". Jag hatar att få höra saker ryktesvägen och skvaller är ointressant och oftast orelevant för mig. Tänk på mitt citat nästa gång du hör skvaller med negativ mening, det är så skönt att tänka sig att folk också säger och tänker så om mig, att jag är jag och jag med mitt. Du med ditt. Ni med ert. 

31 day blog challenge, Åsikter | | Kommentera |

Vikten av bra kundbetjäning

Har nyss kommit hem från jobbet och kände att jag bara måste skriva av mig. Jag jobbar på Subway som Sandwich artist och just ikväll hade jag många kunder. Jag har varit på bra humör idag och på något vis får jag en massa energi strax jag kommer på jobb. Energin krävs för att man faktiskt pratar massor med kunderna. Jag brukar ha som mål att ge den bästa kundservicen i stan och det ger tillbaka fantastiskt mycket. 
 
Jag har jobbat med kundbetjäning i snart fyra år och jag har lärt mig ett som annat både på förra jobbet och nuvarande. Tänk dig själv hur lätt kassören vid snabbköpet kan få dig att le, eller hur lätt det också kan bli till något negativt. Jag själv är en ganska krävande kund som helst vill ha betjäning på svenska, helst kanske småpratar lite och helst vill jag också ha god service. Det viktigaste jag kräver är det lilla leendet. Ingen skillnad om skratt uppstår eller ej, men ett litet leende. Jag ler inte alltid i jobbet, det kan jag erkänna, men jag försöker åtminstone. Åtminstone önskar jag ALLTID smaklig måltid, tackar och säger hejdå. Det som smittar allra lättast är ju det lilla flinet. Jag tycker mycket om en viss mataffär här i stan där nästan varje kassör hälsar att man ska ha en trevlig kväll. Jag tackar alltid och hälsar tillbaka. Det känns konstigt att inte göra det men jag har förstås hört och sett kunder som inte vill ha en social samvaro. Det är helt okej för mig, men det är speciellt roligt att ge leende till dessa kunder som kanske haft en dålig dag och man känner sig som värsta superhjälten när de går leende och nästan skuttande ut genom dörren. På de minutrarna jag har pratat med kunden har jag fått dem att se ljusare på tillvaron, bara av gott hjärta och samvete. Jag vet ju själv när dagarna är grå hur glad jag kan bli av att få toppen kundbetjäning. Det blir förstås ännu bättre om kunden är på sprudlande humör och man hakar på, ibland skrattar jag nästan så tårarna rinner på jobbet - bara för att man liksom klickar med kunden. Vissa vill ju ha enkel och snabb service och man känner stressvibbarna från kundens sida, speciellt då klämmer jag in leenden här och var och stämningen känns lättare meddetsamma. Tyvär finns det då dessa som inte har använt flinmusklerna på åratal och som man aldrig lyckas smitta ner. Men så må det förbli. Alla kunder är lika viktiga oavsett bransch, oavsett tillfälle.
 
 
Igår blev jag bemött jättedåligt vid en kassa. Nämner inte var, när eller hur men jag fick inte veta summan jag skulle betala, jag fick inte ett tack när jag betalat och jag fick ett mummel till svar när jag glatt tackade och sade adjö. Jag antar att det var bristande språkkunskaper som bidrog till detta men jag kände mig inte dålig bara för att jag inte svängde till finska. Jag har rätt att få betjäning på mitt modersmål. Fastän jag inte varit världsbäst på finska har jag alltid försökt ge betjäning på finska. Jag pratar fast jag inte kan. Och vilka samtal det sen kunnat bli! Det är definitivt något jag önskar skulle försvinna för finskspråkiga. Det känns som att de inte ens vill försöka, som att det är livsfarligt att prata fel. På ett hotel i Helsingfors började receptionisten glatt på svenska men frågade hastigt och lustigt om hon kunde ta det på engelska - Nå kyllä ymmärrän suomea och så fortsatte vi på finska, kändes löjligt att ta det på engelska i vårt tvåspråkiga land. Är det såhär det ska bli sen när vi blir sjuka och behöver vård? Nej gud bevare mig, går inte in på det nu, inlägget tar aldrig slut isåfall. Men hu täcks ni? 
 
Vet inte vart jag vill komma riktigt, vill bara att du som kund eller kundbetjänare ska ta dig en tankeställare angående detta. Alla köper något någongång. Ge kassören ett leende om du inte redan fått ett, alla är värda det lilla flinet som kan gå rakt in i hjärtat. 
 
 
  - A smile is the best thing you can wear
Åsikter | | Kommentera |
Upp