Att komma till insikt

Efter ett jädrans svettigt yogapass på mitt golv (ja, jag svettas av allt) har jag nu kommit till insikt om en hel del saker jag ska ha avklarat inom en snar framtid. När jag låg där i avslappningsmomentet kände jag att datorn och bloggen måste ta min dos av dessa tankar. Jag har också bestämt mig för att börja dricka mjölk igen. Tre veckor och nu går det inte att vara utan längre. 
 
Vad är det då jag kom till insikt om de två minutrarna där på min svettiga matta?
- Jag oroar mig för allt och i detta nu känns mitt liv allt annat än lätt. Oron inför framtiden, oron om man någongång ska kunna få ett yrke men främst om man kommer bli anställd och ha ett jobb. Hur tar man sig igenom studietiden? Det är knapert med pengar, man har uppgifter och tenter i fem års tid. Jag gör en liten lista nu känner jag, över allt jag oroar mig för så kanske tankarna lägger sig en stund då jag får smälla igen datorn efter detta orosinlägg. Det brukar hjälpa mig. Att jag får sätta mina tankar svart på vitt. Oftast hittar jag alltid en lättnad och stenen som så länge satt extravikt på axlarna rullar bort för en stund. Det kommer många negativa inlägg här på raken men å andra sidan kan jag ju med glädje se tillbaka på dessa inlägg om några år och förundras hur livet kan förändras och hur det är i ständig utveckling. 
 
  1. Jag har två konserter på inkommande. Båda lika viktiga och jag har ganska mycket jobb innan mina stycken är färdiga. Jag vill bara känna känslan man har efter en bra konsert i maggropen NU. Jag vill att jag ska kunna mitt material utan och innan så jag inte behöver känna ångern över varför jag inte övat mera.
  2. Sibelius-akademins inträdesprov närmar sig. Behöver jag säga mera?
  3. Jag vet ännu inte om jag flyttar ensam till Helsingfors eller om R får komma till det civila livet i sommar redan. Ska jag flytta ensam, borde jag hyra en tvåa redan då eftersom R nog kommer att flytta dit så snabbt som möjligt? Ovissheten är det värsta just nu.
  4. Det ekonomiska i framtiden. Jag är ju inte den bästa pengahanteraren. Jag tycker om att köpa saker och jag mår bra när jag får hålla saker jag gillar i min hand. Jag är en materialist, kom hem till mig så får ni klart bevis på det. Pengar kan köpa lycka, hur ska jag må när jag inte får köpa t.ex. smyckestillbehör eller en sminkborste under studietiden? Borde jag börja spara pengar nu för att inte behöva leva på makaroner? Det finns inte en tanke på att jag skulle ta ett jobb när jag flyttar till Helsingfors. Nono. 
  5. Mitt jobb. Det knager på mig, inifrån ut. Speciellt jobbigt är det med nattskiften och skiften efter en skoldag som varat från 9-16. Jag tycker mycket om mitt jobb men jag har inte heller prövat på att bara studera och inte behöva tänka på jobbjobbjobb. Extraknäck vid sidan av studierna kan också knäcka dig.
  6.  Sommarjobbet som simlärare. Det vill jag så gärna ha, det är det bästa jobbet någonsin och skulle kunna jobba heltid som det. 
  7. Min D-kurs i piano. Vad jag ska framföra är väl klart, när vet jag inte än och HUR är den största frågan. Hur ska mitt lilla huvud kunna minnas mina stycken utan noter? Jag kämpar varje dag med att få två toner att sitta. Sist och slutligen brukar det nog alltid lösa sig bara mitt huvud får den tid det behöver och min motorik sitter som hugget i sten.
Jag är färdig nu. Och oj så skönt det känns. Nu vet jag att jag inte behöver tänka på dessa saker ikväll längre för nu ska jag sätta huvudet åt John Blund och vila bort stress och oro. Vila har jag poängterat förut och jag gör det även nu. Vila, yoga, goda vänner och katten är mina botemedel just nu.
 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Makeup Revolution gör det igen!

Dessa två skönheter damp ner i mitt brevinkast förra veckan. Jag har nu haft en vecka på mig att testa dessa och kan med glädje säga att båda paletterna var värda pengarna. 
Alltså 
Fortune favours the brave, 30 ögonskuggor för ynka 13.98€ 
och 
HD Pro powder contour, tre contouringskuggor, och fyra highlightskuggor för 13.99€
 
 
 
Alla ögonskuggor är supersnygga och jag har burit dem varje dag nu, förutom lördagen då vi skulle på konsert på stadens klubb. Jag känner att man hittar alla sorts möjliga kombinationer och de håller väldigt bra för att vara så billiga. De senaste dagarna har jag tyckt om att leka med färgerna längst ner till höger, mörklila och plommonfärger. Man hittar både matta och skimriga skuggor och man kan göra i princip vad som helst med paletten eftersom det finns blå, gröna, bruna och rosa/lila nyanser. Precis de färgerna som passar precis vilken ögonfärg eller individ som helst. Jag tycker de marmorerade skuggorna är lite häftiga och spännande att leka med. En spännande palett helt enkelt som jag rekommenderar varmt! 
 
Contour/highlight- paletten gillar jag också väldigt mycket. Jag har testat alla färger och konstigt nog passar alla färgerna min hudton. Det är enkelt att få ett jämnt resultat och fastän inte hållbarheten är den bästa känner man sig snyggt inramad en stund iallafall. 
 
Jag skriver bara kort om dessa paletter eftersom jag definitivt önskar alla kan få chansen att köpa eller pröva på Makeup Revolutions paletter. Dessa är beställda från TAM beauty i Storbritannien och jag väntade lite på en vecka innan jag fick hem dem. Ett stort plus för den billiga och snabba frakten! 
 
 
 
 
Smink | Contouring, Makeup Revolution, Paletter, smink, Ögonskuggor | | Kommentera |

Vikten av bra kundbetjäning

Har nyss kommit hem från jobbet och kände att jag bara måste skriva av mig. Jag jobbar på Subway som Sandwich artist och just ikväll hade jag många kunder. Jag har varit på bra humör idag och på något vis får jag en massa energi strax jag kommer på jobb. Energin krävs för att man faktiskt pratar massor med kunderna. Jag brukar ha som mål att ge den bästa kundservicen i stan och det ger tillbaka fantastiskt mycket. 
 
Jag har jobbat med kundbetjäning i snart fyra år och jag har lärt mig ett som annat både på förra jobbet och nuvarande. Tänk dig själv hur lätt kassören vid snabbköpet kan få dig att le, eller hur lätt det också kan bli till något negativt. Jag själv är en ganska krävande kund som helst vill ha betjäning på svenska, helst kanske småpratar lite och helst vill jag också ha god service. Det viktigaste jag kräver är det lilla leendet. Ingen skillnad om skratt uppstår eller ej, men ett litet leende. Jag ler inte alltid i jobbet, det kan jag erkänna, men jag försöker åtminstone. Åtminstone önskar jag ALLTID smaklig måltid, tackar och säger hejdå. Det som smittar allra lättast är ju det lilla flinet. Jag tycker mycket om en viss mataffär här i stan där nästan varje kassör hälsar att man ska ha en trevlig kväll. Jag tackar alltid och hälsar tillbaka. Det känns konstigt att inte göra det men jag har förstås hört och sett kunder som inte vill ha en social samvaro. Det är helt okej för mig, men det är speciellt roligt att ge leende till dessa kunder som kanske haft en dålig dag och man känner sig som värsta superhjälten när de går leende och nästan skuttande ut genom dörren. På de minutrarna jag har pratat med kunden har jag fått dem att se ljusare på tillvaron, bara av gott hjärta och samvete. Jag vet ju själv när dagarna är grå hur glad jag kan bli av att få toppen kundbetjäning. Det blir förstås ännu bättre om kunden är på sprudlande humör och man hakar på, ibland skrattar jag nästan så tårarna rinner på jobbet - bara för att man liksom klickar med kunden. Vissa vill ju ha enkel och snabb service och man känner stressvibbarna från kundens sida, speciellt då klämmer jag in leenden här och var och stämningen känns lättare meddetsamma. Tyvär finns det då dessa som inte har använt flinmusklerna på åratal och som man aldrig lyckas smitta ner. Men så må det förbli. Alla kunder är lika viktiga oavsett bransch, oavsett tillfälle.
 
 
Igår blev jag bemött jättedåligt vid en kassa. Nämner inte var, när eller hur men jag fick inte veta summan jag skulle betala, jag fick inte ett tack när jag betalat och jag fick ett mummel till svar när jag glatt tackade och sade adjö. Jag antar att det var bristande språkkunskaper som bidrog till detta men jag kände mig inte dålig bara för att jag inte svängde till finska. Jag har rätt att få betjäning på mitt modersmål. Fastän jag inte varit världsbäst på finska har jag alltid försökt ge betjäning på finska. Jag pratar fast jag inte kan. Och vilka samtal det sen kunnat bli! Det är definitivt något jag önskar skulle försvinna för finskspråkiga. Det känns som att de inte ens vill försöka, som att det är livsfarligt att prata fel. På ett hotel i Helsingfors började receptionisten glatt på svenska men frågade hastigt och lustigt om hon kunde ta det på engelska - Nå kyllä ymmärrän suomea och så fortsatte vi på finska, kändes löjligt att ta det på engelska i vårt tvåspråkiga land. Är det såhär det ska bli sen när vi blir sjuka och behöver vård? Nej gud bevare mig, går inte in på det nu, inlägget tar aldrig slut isåfall. Men hu täcks ni? 
 
Vet inte vart jag vill komma riktigt, vill bara att du som kund eller kundbetjänare ska ta dig en tankeställare angående detta. Alla köper något någongång. Ge kassören ett leende om du inte redan fått ett, alla är värda det lilla flinet som kan gå rakt in i hjärtat. 
 
 
  - A smile is the best thing you can wear
Åsikter | | Kommentera |
Upp