Wednesday

(null)

Vi har verkligen en jätteskön period i skolan just nu. Börjar 12.15 nästan varje dag och det passar morgontrötta jag alldeles perfekt. Hellre sitter jag i skolan tills sena kvällen än från morgonen. Ikväll ordnar min ämnesförening lillajulsitz och det ska bli väldigt kul att gå på den och på samma gång få en liten paus i veckan. Sen har jag bara skola imorgon så är jag ledig resten av veckan. På lördag åker vi en sväng till Tallinn också! 
Tröjan på bilden kommer den Zara och den är en stor favorit just nu. Såå mjuk och ingen ullblandning eftersom jag inte tål kläder med ull. Dessutom är rosetten bakpå det lilla extra. 
(null)

Nu ska jag åka iväg till metron för att ta mig till skolan. Kunde inte bli bättre när västmetron äntligen öppnade! 

Kram på er och njut av denna onsdag! 
(null)


Allmänt | #everyday | | En kommentar |

Att bära med sig

I dessa dagar när vädret är mörkt och trist känns allt lite lättare när jag tänker tillbaka. Det är tre år sen min mormor gick bort och tre år sen jag mötte sorgen på riktigt för första gången i mitt liv. Det var på trean i gymnasiet och jag fortsatte mitt liv som vanligt fast ett annat tagit slut, för det visste jag att jag behövde göra. Hon blev gammal och hade fått leva ett långt liv. Jag hann aldrig träffa morfar men har fått höra så otrolit fina historier om honom och jag önskar så innerligt jag också skulle fått träffa honom. Mormor spenderade jag jättemycket tid med som liten eftersom hon bodde nästan vägg i vägg under hela min uppväxt. Jag blir inte mera ledsen när jag tänker på mormor utan jag blir glad och lättsam när jag minns tillbaka på henne. Jag är stolt att just hon var min mormor och fast jag nu i efterhand kommit på frågor jag så gärna ställt om hur det var förr kan jag inget annat än försöka tänka mig hur det var och på vilket sätt hon växte upp - speciellt nu när jag själv studerar historiens didaktik och insett hur viktigt det är att man uppskattar och värdesätter sina far- och morföräldrar. Man kan lära sig så mycket som ung av de som är äldre, vet du tillexempel vad din morfars föräldrar hette eller din farmors föräldrar hette? Om inte, ta reda på, gör lite släktforskning och för vidare kunskap om dina förfäder, man vet aldrig vad man hittar. Du har ju trots allt dem att tacka för att du vandrar runt på jorden idag. Jag är själv faktiskt döpt efter två av mina mor- och farföräldras föräldrar varav jag tillochmed hann träffa min gammelmormor ett flertal gånger.  
 
Det vackraste smycket jag bär med mig är ett halsband som är gjort av mormors vigselring. Jag bär det alltid extra mycket i november, dels för att det var då hon gick bort, men också för att i mörka tider som denna få tänka lite extra på mina förfäder och det de gjorde för mig. Få tänka på de gånger jag och mormor satt ute och drack Jaffa i solskenet eller när jag gick in till hennes för att få min dagliga dos av saft å kex. Det är så speciellt att ha kvar något så viktigt som hennes vigselring som hon bar med sig nästan hela sitt liv - nu ska jag få bära den vidare förhoppningsvis hela mitt liv. Det är en alldeles fantastisk känsla och något jag vill föra vidare som tradition åt mina barn.
 
 
 
Man märker hur djupa tankarna blivit sen jag började på uni. Jag kan komma på mig själv när jag sitter och filosoferar och reflekterar över ibland helt orelevanta saker. Men just idag var det en väldigt betydelsefull och relevant tanke som slog mig och kände att jag ville dela med mig av den. Snart är det jul och då är det så mycket annat som händer att man inte hinner tänka på mörkret lika mycket som man gör nu. Vi går mot ljusare tider och förhoppningsvis snö(!) som gör mörkret lite mera igenomkomligt.
 
Ha en riktigt skön onsdagkväll, hälsa på din mormor om du bara har möjligt och fråga henne allt du vill veta. 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |

Något senare

Det blev aldrig en mysig höst med en massa mysiga blogginlägg för min del. Det har gått alldeles för snabbt. Nu visar datorn att det redan är den 13 november - vi firar lucia om en månad. Vi åker snart upp till pampas för att fira jul med våra familjer. (Notera att jag numera släppt begreppet Österbotten och övergått till det fagra ordet pampas för att liksom bättre passa in..) Då har mitt första halva år på uni, i den nya skolan gått. Jag kan knappt förstå hur snabbt tiden tycks ha gått. Därför har det också ekat tomt här, jag har lagt en stor del av min energi på min blivande utbildning och resterande energi på sitsar, evenemang, att umgås med mina pampesvänner och min älskade sambo. Dessutom har vi haft föräldrarna på besök ett antal gånger - inget oss emot! För alla er som inte vill betala hotell finns världens skönaste bäddsoffa hos oss i Esbo, vi kan också erbjuda frukost och sällskap på stan. 
 
Jag har inte bara en gång reflekterat över hur rätt det började kännas där i mitten av september månad. Hur glad jag är över att jag kommit in till klasslärarutbildningen och att äntligen få känna att man är på rätta stället. Förra veckan fick jag väldigt bra kritik på retorikkursen (retorik = ungefär konsten att prata inför andra för att räta ut frågetecken) och på en matteworkshop-planering och man går lite rakare i ryggen några dagar efteråt. Matte liksom. Ett av mina svagare ämnen som efter denna kurs känns som världens roligaste. Nu har vi också börjat med historia och samhällslärans didaktik och det blir mer intressant för varje föreläsning. Jag har oskämtat varit borta från en ynka föreläsning p.g.a läkarbesök och då missade jag också en gruppövningslektion. De kräver mycket närvaro av oss lärarstuderande och det tycker jag är väldigt bra. Man upprätthåller på det sättet motivationen och man blir inte en lat student. 
 
För lite mer än en månad sedan skickade jag in min individuella studieplan och planerade i den att ta musik som biämne så att jag får dubbelbehörighet. För tillfället känns det som att modersmålslärare har gått om på topp-trelistan och det ligger nu som etta. Tänka sig så det kan ändras och det kan ännu ändra innan vi börjar med biämnesstudier. Varför inte studera så man har trippelbehörighet? Det ni, så motiverad känner jag mig faktiskt just nu. 
 
Jag ville väl bara påminna er om att vi lever och mår bra här i södra delen av landet. Vi kallar oss fortfarande pampeser och längtar hem allt som oftast. Det blir bara bättre med tiden och på lördag öppnar västmetron, eller gör den? Jag kan inte förneka den skeptism som dyker upp när någon säger att den öppnar på lördag. Den som lever får väl se. När det blir lite för mycket uppgifter eller skrivande på datorn brukar vi komma överens om att slappa en kväll framför netflix. Det är okej, huvudet går annars på högvarv. Vi pluggar finskan om vartannat och det verkar som att den känns allt mer bekväm på tungan. Åtminstone för mig. Ett dagligt bruk är ett bra bruk och jag längtar till den dagen finskan kan kännas lika bekvämt som engelskan!  
 
Nu ska jag sakta krypa ner för att inte väcka R, morgondagen som egentligen är min lediga dag ska spenderas i skolan med grupparbete. Helt okej enligt mig för när man studerar det man vill bli när man blir stor, ja då kan lediga dagar offras med gott samvete! 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp