Hej 2018!

 Det har ekat tomt på bloggen sedan den 22 november och oj så mycket det hunnit hända sedan dess! Jag kan ju börja med den bästa nyheten..
 
 
Den 25 november begav vi oss tillsammans med tre goda vänner till Tallinn. Utan ett ord innan gick R ner på knä på Tallinns vackraste utsiktsplats och det var ett av de vackraste ögonblicken i mitt liv. Vi hade köpt ringar en vecka på förhand och jag gick varje dag innan den 25 och tittade och provade min ring för det har varit ett ganska stort steg för oss att köpa ringar och så, men nu i efterhand känns det så självklart. Vi firar snart 6 år tillsammans så kanske det var dags. Det svåraste var ändå att vi skulle hålla det hemligt tills vi åkte hem till Österbotten över julen, haha, men vi ville inte skicka ett tråkigt meddelande på whatsapp. Det har varit många glada kompisar och familjemedlemmar när de märkt eller när vi sagt och det lever vi länge på. Det är verkligen glädjefyllt med förlovning. 
 
Jag tänker att jag fortsätter att recappa vad som egentligen har hänt december månad för att jag varit flitig med telefonen och fotat massor. 
 
 
 
Jag var en sväng till Åbo på min första glöggrunda och såg Panetoz inne på Börs. Det var en upplevelse det också. Tack I och A för lånet av er soffa! 
 
Strax därefter var det ju lillajul och jag fick ta fram mina favoritjulsaker i vår lilla lägenhet för första gången. 
 
 
På Finlands 100-årsdag fick vi våra nationsband på Vasa nation och deltog sen i studenternas fackeltåg. Vinkade glatt åt republikens president och vi firade sen hemma i soffan han&jag med ost och vin. 
 
Vi hann också se Anna-Kajsa komma skridande ner för domkyrkans trappor. Det var jättekul att en Österbottning var Lucia, man kände sig så hemma, på samma gång som Lucia faktiskt var en god vän. 
 
 
Jag hade somsagt få dagar i skolan och dessutom låg jag i flunsan två gånger före jul. Den 18 begav vi oss hemåt för att fira jul och jullov. 
 
 
På julafton var höjdpunkten givetvis när lilla L fick sina julklappar. Det är så roligt att ha små barn i släkten! 
 
Under mellandagarna ställde vi också till för fest. Vi hyrde lokal och bjöd in alla våra nära vänner för att fira vår förlovning. Vi fick fantastiskt många fina presenter och det var en perfekt kväll. 
 
 
Så kom plötsligt nyårsafton och vi firade i goda vänners lag med trerättersmiddag och nyårsbastu. 
 
 
Som nyårslöfte har jag att bli mer organiserad i studier och vardagsliv. Jag håller också på med en 30-dagars yogautmaning och börjat smått med att springa igen. Dessutom har jag blivit en väldigt aktiv instagrammare så in och följ mina två relativt nya sidor: @lovijsabujo och @lovijsamakeupreviews. Det känns så mycket enklare att lägga upp en bild på instagram än att blogga så numera föredrar jag den appen. Mera om detta projekt i ett annat inlägg! 
 
 
 
I måndags var min sista dag hemma i Österbotten och det var en fullständigt magisk vinterdag. Det kändes trist att komma hit till Esbo igen var snön lyser med sin frånvaro. Jag har nu några dagar ledigt innan skolan börjar igen på måndag. Helt okej för jag är fulltankad med energi och motivation efter ett underbart jullov. 
 
 
Allmänt, Storytime | | Kommentera |

Wednesday

(null)

Vi har verkligen en jätteskön period i skolan just nu. Börjar 12.15 nästan varje dag och det passar morgontrötta jag alldeles perfekt. Hellre sitter jag i skolan tills sena kvällen än från morgonen. Ikväll ordnar min ämnesförening lillajulsitz och det ska bli väldigt kul att gå på den och på samma gång få en liten paus i veckan. Sen har jag bara skola imorgon så är jag ledig resten av veckan. På lördag åker vi en sväng till Tallinn också! 
Tröjan på bilden kommer den Zara och den är en stor favorit just nu. Såå mjuk och ingen ullblandning eftersom jag inte tål kläder med ull. Dessutom är rosetten bakpå det lilla extra. 
(null)

Nu ska jag åka iväg till metron för att ta mig till skolan. Kunde inte bli bättre när västmetron äntligen öppnade! 

Kram på er och njut av denna onsdag! 
(null)


Allmänt | #everyday | | En kommentar |

Att bära med sig

I dessa dagar när vädret är mörkt och trist känns allt lite lättare när jag tänker tillbaka. Det är tre år sen min mormor gick bort och tre år sen jag mötte sorgen på riktigt för första gången i mitt liv. Det var på trean i gymnasiet och jag fortsatte mitt liv som vanligt fast ett annat tagit slut, för det visste jag att jag behövde göra. Hon blev gammal och hade fått leva ett långt liv. Jag hann aldrig träffa morfar men har fått höra så otrolit fina historier om honom och jag önskar så innerligt jag också skulle fått träffa honom. Mormor spenderade jag jättemycket tid med som liten eftersom hon bodde nästan vägg i vägg under hela min uppväxt. Jag blir inte mera ledsen när jag tänker på mormor utan jag blir glad och lättsam när jag minns tillbaka på henne. Jag är stolt att just hon var min mormor och fast jag nu i efterhand kommit på frågor jag så gärna ställt om hur det var förr kan jag inget annat än försöka tänka mig hur det var och på vilket sätt hon växte upp - speciellt nu när jag själv studerar historiens didaktik och insett hur viktigt det är att man uppskattar och värdesätter sina far- och morföräldrar. Man kan lära sig så mycket som ung av de som är äldre, vet du tillexempel vad din morfars föräldrar hette eller din farmors föräldrar hette? Om inte, ta reda på, gör lite släktforskning och för vidare kunskap om dina förfäder, man vet aldrig vad man hittar. Du har ju trots allt dem att tacka för att du vandrar runt på jorden idag. Jag är själv faktiskt döpt efter två av mina mor- och farföräldras föräldrar varav jag tillochmed hann träffa min gammelmormor ett flertal gånger.  
 
Det vackraste smycket jag bär med mig är ett halsband som är gjort av mormors vigselring. Jag bär det alltid extra mycket i november, dels för att det var då hon gick bort, men också för att i mörka tider som denna få tänka lite extra på mina förfäder och det de gjorde för mig. Få tänka på de gånger jag och mormor satt ute och drack Jaffa i solskenet eller när jag gick in till hennes för att få min dagliga dos av saft å kex. Det är så speciellt att ha kvar något så viktigt som hennes vigselring som hon bar med sig nästan hela sitt liv - nu ska jag få bära den vidare förhoppningsvis hela mitt liv. Det är en alldeles fantastisk känsla och något jag vill föra vidare som tradition åt mina barn.
 
 
 
Man märker hur djupa tankarna blivit sen jag började på uni. Jag kan komma på mig själv när jag sitter och filosoferar och reflekterar över ibland helt orelevanta saker. Men just idag var det en väldigt betydelsefull och relevant tanke som slog mig och kände att jag ville dela med mig av den. Snart är det jul och då är det så mycket annat som händer att man inte hinner tänka på mörkret lika mycket som man gör nu. Vi går mot ljusare tider och förhoppningsvis snö(!) som gör mörkret lite mera igenomkomligt.
 
Ha en riktigt skön onsdagkväll, hälsa på din mormor om du bara har möjligt och fråga henne allt du vill veta. 
 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp