Såhär efter två veckor

Nu är det hela två veckor sedan vi flyttade bort från trygga hemmet till stora staden. Tiden går snabbt och jag har hunnit vara en vecka i min nya skola redan. Det går alldeles ypperligt må jag säga! Jag tänkte berätta för er hur allt har gått och var vi står just nu. 
 
Hur mår jag? 
Jag mår bra. Bättre än för två veckor sen. Huvudet har börjat hänga med och det går faktiskt riktigt bra att bo här. Jag velar och tvelar om jag skall åka hem över någon helg men å andra sidan känner jag inget behov av det just nu? Det går så bra att bo här med R (jag är ju aldrig ensam) och kompisar finns det nästan oändligt av nu när sommarlovet tagit slut och österbottningarna kommer hit tillbaka. Jag har också hittat några på klassen jag klickar väldigt bra med så det är både kul och väldigt bra för mig. Jag har varit väldigt trött senaste vecka, förstås för att det varit introvecka till allt nytt på Uni men i torsdags bröt också en lagom fin förkylning ut. Jag hade feber på fredag så det blev ingen sista infodag för mig i fredags.
 
Hur går det i skolan? 
Ypperligt som jag redan sa. Jag trivs som fisken i vattnet redan och längtar tills imorgon då vår första riktiga kurs börjar. Jag har köpt en ny bärbar dator som är liten och smidig eftersom jag insåg att jag kommer behöva den ganska snart. Vår klass är indelad i två grupper och jag har småningom börjat lära känna alla i min grupp och insett att vi är ganska lika fast vi växt upp på två helt olika platser. Jag har hittills presenterat mig som hon från den lilla lilla byn uppe i Österbotten och det tycks vara något de flesta kommer ihåg, hah. Det som nästan känns allra bäst är att vi har fått ett skräddarsytt schema så om vi följer det schemat får vi alla grundkurser fixade. Det är sen vid val av biämnen som man måste pussla lite själv. 
 
Hur känns det att bo i huvudstadsregionen? 
Jag börjar trivas allt mera. Jag spenderar mycket tid i centrum av Helsingfors eftersom vår fakultet ligger i Kronohagen. Det tar ca. 40-45 minuter för mig att ta mig till skolan med buss och spåra så den tiden hoppas jag minskar sen när metron kommer. Om den kommer. Ännu måste jag dock koncentrera mig för att hitta rätt hållplats och tänka vilken sida av vägen jag borde stå på men det blir väl också en vanesak. Bussnumrorna önskar jag lära mig utantill likaså de spårvagnar jag behöver bry mig om. Allt skulle vara så mycket enklare då. Oftast åker jag raka vägen hem när skolan varit slut och förra veckan var jag inte på ett enda evenemang som ordnades för att jag antagligen hade förkylningen i kroppen och kunde sova flera timmar efter skolan. Inkommande vecka ordnas öppningskarneval bl.a. och jag har också insjungning till Lyran. Kräftskivor och gulisintagningar väntar och jag ser fram emot att åka på evenemang! 
 
Finns det något jag saknar? 
Min bil. Fast jag nog antagligen skulle vara lite skakig här i snabba storstadstrafiken men det skulle vara så najs att bara hoppa i bilen och åka vart man vill.
Naturen och hösten hemma. Hösten har inte riktigt hittat hit till södern ännu och jag klär mig som jag skulle klä mig hemma denna tiden på året men det är på tok för varmt här. R är för tillfället och vandrar i någon nationalpark och jag skulle gärna ha följt med men jag satsar på att vila bort snuvan och rethostan istället. Med naturen saknar jag också svamparna. Mammas kantarellstuvning. Please send me some fresh kantarells. 
 
 
Det var väl typ det som jag hunnit uppleva på två veckor. En intensiv första skolvecka och stadens hetsiga tempo. Det är alltid så skönt att stiga av bussen här i Esbo för vi bor på ett väldigt lugnt område vilket är jätteskönt. Inne i Helsingfors skulle jag faktiskt inte ha lust att bo.
 
 
 
 
Storytime | | En kommentar |

STORYTIME - Varför är jag hudvårdskonsult?

Våren 2015 - samma vår som jag tog studenten och åkte på semester till Rhodos blev jag hudvårdskonsult för Mary Kay. Min äldre syster har varit konsult i hur många år som helst och jag har haft lyckan att få bra hudvårsprodukter och smink sedan jag var 12-13 år gammal. Det var på något sätt bara en självklarhet att jag också skulle bli konsult när jag väl fyllde 18 år, och så blev det. 
Jag hade ju förstås stora planer, jag skulle hålla jättemånga hudvårdsklasser och träffa massa nya människor. Så blev det inte. Min rosa bubbla sprack. 
Det ligger hårt jobb bakom framgångsrika konsulter. Alltså inte bara hårt, utan enormt hårt. Jag avgudar kvinnorna som faktiskt har förmågan att klara av det. Man ska ringa runt, ta en massa nej, boka klasser och hålla klasser och främst sälja för att bli något. Det har inte alls känts som min grej, från första början. Jag har själv hållit två hudvårdsklasser och en sminkning och sen dess har jag bara inte hittat tid eller motivation till att satsa på mitt Mary Kay. Jag trivs inte med att hålla klass - konstigt nog eftersom jag trivs superbt med att hålla simskola och inte var det heller problem när jag höll kurs i hur man säljer på nätet. Jag gillar att prata inför folk och tycker om att stå i centrum. Jag älskar att inspirera människor och ge tips och råd. Men inte på hudvårdsklass. Det beror väl mestadels på att jag känner mig osäker. Osäker på om kunden tycker jag tvingar på henne produkter, produkter som kanske känns dyra, produkter som jag avgudar men som inte hon riktigt förstår varför jag gör det. Detta har gjort att jag håller min hudvårdsklassväska i gott förvar tills jag kanske eventuellt någongång känner att den får komma fram igen. Däremot har jag några kunder som jag hör av mig till när jag sätter in beställning, bara så att dessa ska få chansen att få tag på produkterna enkelt. Jag klarar mig inte heller utan vissa produkter och det är väl nog en orsak till varför jag inte kastat in handduken helt och hållet. 
 
 
Jag har tidigare enbart använt Mary Kays produkter men har nu hittat en värld full av andra märken och typer och det är jag glad över. Jag vill ha det så, inte enbart Mary Kays produkter. Dels för att plånboken strejkar ibland och dels för att jag är en nyfiken varelse som vill pröva på nytt. De produkter som jag inte byter bort på en lång stund är mina hudvårdskrämer, en maskara och en foundation av MK. Dessa har jag använt i över fem år och jag har aldrig prövat bättre än dem så de får förbli produkterna jag inte klarar mig utan längre. Så, så länge jag inte klarar mig utan de produkterna lär jag också ska fortsätta vara konsult. Inte en aktiv konsult, utan så mycket jag orkar och förmår. 
Så ser det ut i nuläget, Mary Kays produkter i all ära men jag klarar inte riktigt av hela karusellen kring att vara en aktiv konsult med ett annat jobb vid sidan om studierna. Dessutom är inte hudvårdskonsult mitt drömyrke och jag kommer antagligen studera många år till för att få ett yrke jag älskar och trivs med. 
 
Storytime | | Kommentera |
Upp