Lägesrapport

Med varma hälsningar från ett soligt Österbotten! Jag har varit hemma över helgen och eftersom vi har intensivvecka är vi lediga och istället kan vi satsa på en hemtent. För att blanda bort mina tankar tänkte jag skriva på något annat än mitt långa tentdokument och då finns ju kära bloggen alltid där. 
Det har gått två månader sen jul och när jag tänker tillbaka på veckorna blandas allt in i en enda dimma. Vi har behandlat svåra och tunga ämnen i skolan sen efter jul och jag längtar vansinnigt till periodbytet. Vi har givetvis haft olika ämnen men i princip har de alla behandlat nästan samma sak (vi talar normkritisk pedagogik, mångfald och mångkulturalitet och att ständigt gå och fundera över sina egna fördomar och attityder...) och jag känner mig så otroligt långt ifrån fullärd. Nu ska också tenten skrivas som behandlar samma ämnen så det skvalpar vågor i hjärnan vetni. Det är ett så jätteviktigt ämne med tanke på att det är jag som kommer forma framtidens individer som lärare. Jag har kommit till insikt om en hel del bra saker men också sådant som helt plötsligt gör att jag känner mig så uppgiven. Jag frågar mig varje dag hur jag ska kunna tillföra något som kanske gör vårt samhälle till en bättre plats, hur jag ska bli kvitt mina inrotade fördomar och bli en bättre medmänniska. Jag har ju fortfarande fyra år kvar på utbildningen för att kunna reflektera, diskutera och analysera tillsammans med likasinnade men just nu är det en tjock gröt i mitt lilla huvud. 
 
Som tur är blir det en lugnare period som börjar nästa vecka med bara finskans didaktik och jag känner redan nu hur jag kommer kunna andas ut när tenten är inlämnad och jag får lämna detta ämne lite åt sidan. Det är inte en dans på rosor att studera, men det har ju de flesta vetskap om.  
 
Jag tänkte det skulle bli som semester att åka hem men icke, att skriva tent före semestern kommer bli ett måste nästa gång. Jag har dock också haft lite ledigt, tagit hand om mig själv genom att göra en totalförändring - jag klippte pannlugg! 
 
 
Observera nallen i bakgrunden! <3
Jag räknade att det är 6-7 år sedan pannluggen existerade och jag ville göra något nytt med kalufsen. Inte så mycket ändring på längden men en uppklippning gjorde gott åt tjockheten. Kanske en yttre förändring också visar på att något i mitt inre förändrats, att jag tänker på ett annorlunda sätt om mina medmänniskor, att inte döma hunden efter håren och främst att jag tänker mer innan jag säger. 
 
Nu längtar jag också hem till R som hade kortare semester i Österbotten och fick återvända tidigare. En vår i Esbo är nog något jag inte vill gå miste om! 
 
 
Allmänt | | Kommentera |
Upp