Lovijsa

Hejsan! Vad tänker du på?
- Jag tänker på mina armar. Jag studerar ju klassiskt piano och lovade mig själv när höstterminen började att inte ta på mig för mycket av pop/jazz piano. Lättare sagt än gjort och nu är mina överansträngda armar tillbaka. Jag har känt av dem några veckor men det är först nu jag börjat inse att jag inte kan sopa det under mattan längre. Värk från armbåge ut till fingrarna och leder som knakar och brakar. Har påbörjat kallt/varmt behandling eftersom det lär ska vara ett sätt att dämpa inflammationen. Det är inte värken som stör mig, det är att jag inte kan spela varken klassiskt eller rytmpiano längre än ca. 20 minuter åt gången. Jag har way too much att öva på och 20 minuter räcker inte långt. Så nu kör jag korta 20-minutersövningar så ofta jag kan, vilar armarna, värmer upp, rullar axlarna, stretchar och tränar. Prövar mig alltid fram med stolen vid pianot - hur känns det att sitta si eller så. Jag ska känna efter mycket nu, inte göra ett stressmoment av det hela. Tänk att det kan bli såhär av att spela piano. Lite absurt på samma gång som jag får höra att alla pianospelare någon gång drabbas av detta öde. Idag kändes det sämre, igår kändes det bättre. Beroende på vad jag spelar. Vilken tur att man som musiklärare (mitt förhoppningsvis framtida yrke) inte behöver spela Tchaikovskys femsidor långa delar eller lika långa utav Bach's inventarier. Det blir nog bra tills dess, jag antar att kylan har sin del i det hela. Dåligt väder och dåliga kläder gör inte heller saken bättre.
Men hörni! Ja mårar åpåå. Nästa vecka ska vi åka runt till högstadier i nejden för lite PR-konserter och när det är klart minskar det lite med program och övningar. Musikerliv är inte det enklaste, men jag har klarat mig igenom värre saker!