Lovijsa

Det är inte bara jag som vaknat till liv angående denna fråga. På Österbottens tidning läste jag imorse en kolumn av ingen mindre än Lars Sund och han satte ord på en del av mina tankar som har väckts den senaste tiden. (Tyvärr kommer man inte åt kolumnen ifall man inte prenumererar på Österbottens tidning men ni som gör det kan gärna söka fram den!) Kortfattat handlade det om att vi har riksdagsval i april och att riksdagsledamöterna står inför den största utmaningen sedan det sovjetiska anfallet - klimatförändringar. 

 

Vi kan inte blunda längre. Och det känns som att politikerna inte gör annat än blundar för de facto att något drastiskt måste ske även i vårt lilla, lilla land. Finland påverkar klimathotet förhållandevis väldigt lite men ändå så mycket att det på riktigt måste göras något åt detta. 

 

Vi har omgivningslärans didaktiska kurs för tillfället och där har vi pratat väldigt mycket, djupt och ingående om detta med klimatförändringarna och jag läser en och annan text om detta ämne. Som blivande lärare till barn och ungdomar är jag skyldig till att inte blunda. Jag får inte blunda utan jag kommer prata om detta, undervisa om detta och främst uppmuntra till att alla gör något åt situationen. Vare sig det handlar om att cykla till jobbet eller inte köpa billiga produkter från Kina så kan alla bidra med något. Om alla tänkte lite mer, bara öppnade det ena ögat skulle framtiden snart förhoppningsvis börja se ljusare ut. Vi kan rösta på miljömedvetna kandidater till riksdagsvalet och inte hoppas utan faktiskt pusha på att något händer men var vänlig och kom inte med påståenden som att klimatförändringen är ett skämt till mig längre, för jag vill inte att mina barn och barnbarn ska behöva lida för att jag har levt ett liv i lyx. 

 

Jag kan nämna lite jag läste ur boken "Hållbar utveckling" av Persson och Persson (studentlitteratur) som är tydliga tecken på att det är människan som står för en stor del av klimatförändringen. Bland annat det att svavelmängderna är i obalans - kortfattat försurar detta mark och vatten och om det inte finns kalk i jordmånen kommer det sluta med att aluminier och andra metaller fälls ut och kommer in i vårt dricksvatten. Svavel kommer ur bl.a. heta källor och vulkaner och är ett viktigt ämne för naturens kretslopp men det uppstår också när vi förbränner kol, olja och naturgas. Det tillförs också till odlingar. Läs gärna mer om ni har möjlighet, när man läser om påverkandet från atomnivå förändras synen drastiskt, åtminstone gjorde den det för mig. 

 

Vad kommer jag personligen att göra? 

- INTE ta min bil i användning på min nuvarande bostadsort. Kommer antagligen sälja bort min bil eftersom jag dagligen använder mig av mina ben och kollektivtrafik för att ta mig fram. Jag är ju uppväxt på landet där inte kollektivtrafik existerar så när jag bodde där hade jag en annan syn. I huvudstadsregionen förstår jag mig egentligen inte på människor som kör bil till jobb när kollektivtrafiken stannar utanför dörren. 

- Sluta köpa plastpåsar. Jag är så otroligt dålig på detta men härifrån fram kommer jag alltid bära med mig en tygkasse var matinköpen ryms. Kommer också att skaffa en tygpåse för frukt och grönsaker, jag måste erkänna att jag nog levt under en sten angående detta med att komma bort från plast...

- Sluta beställa produkter och köpa matvaror som fraktas långa vägar. Lokal mat och lokala produkter finns i de flesta matvarubutikerna idag. 

- Titta en gång eller två på var mina kläder blivit tillverkade. Tråkigt att jag som studerande inte har möjlighet att sätta en extra slant för att få rättvisemärkta kläder eller kläder av återvunna material. 

- Minska på intaget av kött. I Sverige är det faktiskt så att enbart köttkonsumtionen släpper ut ca 22 miljoner ton i koldioxid - det är mer än de privata resorna med bil OCH FLYG som de svenska invånarna tillsammans genererar. 

 

Ja, jag är orolig och det efter att jag läst på om ämnet. Så från och med nu vill jag uppmana er alla att också läsa på, sök gärna också efter trovärdiga källor och inte domedagsprofetior. Jag vill också uppmana er till att vi tillsammans kan göra skillnad, lite räcker långt.