Nu är det hela två veckor sedan vi flyttade bort från trygga hemmet till stora staden. Tiden går snabbt och jag har hunnit vara en vecka i min nya skola redan. Det går alldeles ypperligt må jag säga! Jag tänkte berätta för er hur allt har gått och var vi står just nu.
Hur mår jag?
Jag mår bra. Bättre än för två veckor sen. Huvudet har börjat hänga med och det går faktiskt riktigt bra att bo här. Jag velar och tvelar om jag skall åka hem över någon helg men å andra sidan känner jag inget behov av det just nu? Det går så bra att bo här med R (jag är ju aldrig ensam) och kompisar finns det nästan oändligt av nu när sommarlovet tagit slut och österbottningarna kommer hit tillbaka. Jag har också hittat några på klassen jag klickar väldigt bra med så det är både kul och väldigt bra för mig. Jag har varit väldigt trött senaste vecka, förstås för att det varit introvecka till allt nytt på Uni men i torsdags bröt också en lagom fin förkylning ut. Jag hade feber på fredag så det blev ingen sista infodag för mig i fredags.
Hur går det i skolan?
Ypperligt som jag redan sa. Jag trivs som fisken i vattnet redan och längtar tills imorgon då vår första riktiga kurs börjar. Jag har köpt en ny bärbar dator som är liten och smidig eftersom jag insåg att jag kommer behöva den ganska snart. Vår klass är indelad i två grupper och jag har småningom börjat lära känna alla i min grupp och insett att vi är ganska lika fast vi växt upp på två helt olika platser. Jag har hittills presenterat mig som hon från den lilla lilla byn uppe i Österbotten och det tycks vara något de flesta kommer ihåg, hah. Det som nästan känns allra bäst är att vi har fått ett skräddarsytt schema så om vi följer det schemat får vi alla grundkurser fixade. Det är sen vid val av biämnen som man måste pussla lite själv.
Hur känns det att bo i huvudstadsregionen?
Jag börjar trivas allt mera. Jag spenderar mycket tid i centrum av Helsingfors eftersom vår fakultet ligger i Kronohagen. Det tar ca. 40-45 minuter för mig att ta mig till skolan med buss och spåra så den tiden hoppas jag minskar sen när metron kommer. Om den kommer. Ännu måste jag dock koncentrera mig för att hitta rätt hållplats och tänka vilken sida av vägen jag borde stå på men det blir väl också en vanesak. Bussnumrorna önskar jag lära mig utantill likaså de spårvagnar jag behöver bry mig om. Allt skulle vara så mycket enklare då. Oftast åker jag raka vägen hem när skolan varit slut och förra veckan var jag inte på ett enda evenemang som ordnades för att jag antagligen hade förkylningen i kroppen och kunde sova flera timmar efter skolan. Inkommande vecka ordnas öppningskarneval bl.a. och jag har också insjungning till Lyran. Kräftskivor och gulisintagningar väntar och jag ser fram emot att åka på evenemang!
Finns det något jag saknar?
Min bil. Fast jag nog antagligen skulle vara lite skakig här i snabba storstadstrafiken men det skulle vara så najs att bara hoppa i bilen och åka vart man vill.
Naturen och hösten hemma. Hösten har inte riktigt hittat hit till södern ännu och jag klär mig som jag skulle klä mig hemma denna tiden på året men det är på tok för varmt här. R är för tillfället och vandrar i någon nationalpark och jag skulle gärna ha följt med men jag satsar på att vila bort snuvan och rethostan istället. Med naturen saknar jag också svamparna. Mammas kantarellstuvning. Please send me some fresh kantarells.
Det var väl typ det som jag hunnit uppleva på två veckor. En intensiv första skolvecka och stadens hetsiga tempo. Det är alltid så skönt att stiga av bussen här i Esbo för vi bor på ett väldigt lugnt område vilket är jätteskönt. Inne i Helsingfors skulle jag faktiskt inte ha lust att bo.
1