Lovijsa

Jag förundras över människor som garanterat kan säga vilket minne som är det allra första. Är det inte ganska otroligt hur våra hjärnor fungerar? Vi kan inte minnas något från de första åren här på jorden. Det är fantastiskt och fascinerande hur vårt närminne och vår lagerplats för andra minnen funkar. Ja.

 

Jag minns faktiskt minimalt från mina yngsta år. Det flesta känns som minnen eftersom jag sett det på film eller på fotografier. En grej som jag faktiskt minns rätt bra och jag var väl kanske 4-5 år, var när bror öppnade dörren så stod jag utanför och drog fingret och ropade F*CK YOOOU!!! Det blev lite rambambula efter det kan man säga. Heh.

 

Ett annat minne är att jag ligger bredvid trappan på övervåningen och ritar på väggen. Med en lila krita/tusch. Då var jag antagligen ganska liten.

 

Jag var väl nog ett litet busfrö som liten och tog inspiration från mina kära syskon. Jag fick vara rätt så mycket med min bror och har varit med till kojor han byggt i skogen och en gång fick jag en spik genom skon. Då var jag kanske 5-6 år. Jag minns mina röda länkskor med tarra jag hade på mig då. Den ena skon var inte vattentät i sulan efter det må jag säga!  

 

Jag tror att jag trots mina dumdristiga påhitt som liten var en omtyckt lillasyster och dotter och det har format mig till den jag är idag. Utan den kärlek jag fick då skulle jag nog vara lika dumdristig än idag tror jag!