Det bästa som kunde hända

Sitter just nu i bilen påväg hem från Dragsvik. Har lite på 170 kilometer kvar så jag hinner gott och väl skriva av mig eftersom det ekat knäpptyst på min blogg flera veckor igen. Steg upp före fyra imorse för att åka iväg med R:s föräldrar neråt mot brigaden. En intensiv bilresa men R fick komma hem på permission så va e nu betär än he.


Det som är ännu bättre är att jag äntligen får kryssa bort ett antal orosmoment på min långa lista på saker som oroar mig. I tisdags gick första konserten av stapeln och i torsdags var den andra avklarad. Det gick inte perfekt men lite nöjd är jag nog att jag hann lära in ett stycke på två veckor! Igår fick jag också det bästa meddelandet R någonsin skickat. Jag satt på Mc'Do med mina goda vänner när han skickade att de fick veta vart de hamnar efter g-perioden. Alltså om han skulle stanna i det militära 6,9 eller 12 månader. Vi båda har varit ordentligt inställda på 12 månader och jag har hunnit tänka igenom flytten jag skulle hamnat göra ensam otaliga gånger. Jag skakade av lycka när han kort därefter skickade TJ118. Ännu en stor sten som föll av axlarna och nu får vi flytta tillsammans till vår framtida studiestad, jag känner mig så trygg igen. Härligt. 

Det var 10 år sen jag senaste gång besökte brigaden så det hade nog förändrats en del. Prövade stridsvästen och hjälmen likadant som för 10 år sen. De kändes betydligt lättare nu kan jag erkänna! ;) 

Jag hade ju en tanke om att göra militärtjänst ett tag liksom jag tror de flesta flickor någongång gör. Jag drömde i smyg om att bli polis, men näe, vilken tur att jag tänkte om! 

Ni fick en kort update om att jag lever och mår, om än lite bättre än tidigare. 

Allmänt, Framtiden | |
Upp